Magnolian säger…

0

Vårens blommor, så underbara och vad jag har längtat….

Har du det också?

När jag mediterade häromdagen fick jag en under inre bild på magnolia, en av mina absoluta favoritblommor. De gillar inte att växa här i mörka Småland men jag ger inte upp, en dag…

Vilket budskap ville Magnolian ge mig? Jag letade i Solögas “växternas språk” men hittade inte något om Magnolia. Så då får jag väl försöka själv.

Som vanligt skriver jag det kanaliserade inom citattecken och med kursiv text:

 

“Magnolian är en blomma som finns naturligt i Källans trädgårdar, precis som du kära barn, ger sig även växterna ut på sina inkarnationsresor. Därför finns dessa träd, blommor och växter även i den jordiska sfären. Magnolian vill påminna dig om vart du kommer ifrån, även om hon endast blommar en kortare tid under våren, vill hon med sin prakt påminna dig om din egen prakt och renhet. Magnolians stolta knoppar bildar ett vackert tak i trädets kronor och slår ut i full blom när de försöker nå varandras kronblad för att glädjas i en tyst dans. För Magnolian vet att endast en blomma gör inte en trädkrona så praktfull i sin ensamhet utan vet att tillsammans med andra knoppar bilda ett vackert blomsterhav av vackra, väldoftande fullt utslagna blommor. Magnolian önskar att du räcker ut din hand till andra och att ni tillsammans bildar ett vacker hav av kärleksfull harmoni. Även om Magnolians magnifika blomma lever så länge, vill den ändå påminna dig om vad du innerst inne är kapabel till om du räcker ut din hand”

Tack Magnolian och mina vägledare för detta fina budskap. Jag förstår precis och nu håller jag faktiskt på att “räcka” ut mina händer genom att fortsätta att nå ut till andra, likasinnade. Det gör jag med att för första gången, hoppas jag, hålla i en personlig och medial utvecklingsdag. Kursdagen är helt kanaliserad, förutom några övningar i personlig utveckling. Det andra kommer till mig. Några har redan anmält sig, så förhoppningen om att det blir av verkar lösa sig.

Jag hade en cirkel i personlig utveckling under våren, fem träffar/två timmar per gång och den var helt kanaliserad och byggd på vad var och en i cirkeln behövde jobba med för att utvecklas. Det är första gången som jag har slängt kontrollbehovet och litat fullt ut, det vill säga haft tillit till att universum ger mig det jag behöver. Det gjorde de hela tiden, helt magiskt!

Med ljus,

Boel

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke